12

Karibiens guld, ”Pure Rum”, som kom till Flensburg, med 70% var för stark för att kunna drickas outspädd. Den mognade i  romfabrikanternas källare och lager innan den kunde spädas ut med vatten till drickbar intensitet.

Och så som varje plantage på öarna destillerade sin egen romtyp så hade varje romfabrikant i Flensburg sin egen ”blandning”, sitt eget, mycket speciella recept på hur romsorterna skulle
komponeras.

Så uppstod en otrolig mångfald och utsökta kvaliteter. Det var ursprunget till Flensburgs rykte som romstad.

I mitten av 1700-talet lär det ha funnits fler än 200 brännvinsbrännerier i källarvalv och på bakgårdar i gamla stan. Om det fanns tillräckligt med bröd till befolkningen var det tillåtet för varje borgare att
producera brännvin av det spannmål som fanns kvar.

Detta fenomen och den höga tullen på utländsk rom ledde till uppfinningen av förskärningen. Blandningen av brännvin som tillverkades av säd (senare potatis) med det aromatiska, högprocentiga sockerrördestillatet var mycket omtyckt. Drycken såldes i stora mängder till norska valfångare.

I början av 1900-talet fanns det ännu 30 rom- och spirituosatillverkare. Genom krig, olika gränsförlopp, tekniska förändringar och förändrade marknadssituationer reducerades antalet företag och de stora köpte upp de små.

Sedan köpmansfamiljen Dethleffsen slutade sina affärer med spritdrycker 1998 är det bara några få romaffärer som följer den gamla traditionen: bl.a. företagen Johannsen och Braasch.