06
Skuggsidan av en
blomstrande handel
Slavar, socker och rom hörde till de viktigaste drivkrafterna för den transatlantiska triangelhandeln som förband Europa, Västafrika och Amerika från 1500- till 1800-talet.
Från Europa levererades främst billiga bytesvaror som tyg, vapen och brännvin till Västafrikas kuster. Där lastades skeppen med ”mänsklig frakt” – jagade, bortrövade och vana vid tropiska temperaturer. De hade endast ytterst litet utrymme på båtarna.
Många överlevde inte resan över Atlanten till Västindien som tog flera veckor. Eftersom arbetsvillkoren var hårda och de behandlades väldigt dåligt dog fler av dessa människor än nya föddes. Därför behövdes ständigt nya ”leveranser”.
Skeppen från Flensburg brukade åka direkt till Karibien med tegel ombord och användes inte för slavhandel. Ändå profiterade alla som var inblandade i socker- och romhandeln indirekt av denna människohandel.
Triangelhandeln varade i 300 år. Man uppskattar att upp till 10 till 15 miljoner afrikaner förslavades under den tiden.
Heinrich Carl von Schimmelmann, skicklig i affärer, var köpman från Pommern och skattmästare över Danmarks finanser. Han perfektionerade triangelhandeln. Sedan 1763 ägde han de fyra största plantagerna på öarna och fler än 1000 slavar arbetade på hans gods.
Triangelhandeln gjorde honom till Europas rikaste man. Han är också känd för att han köpte slott Ahrensburg i närheten av Hamburg och grundade staden Ahrensburg.
Under hans sons inflytande, Ernst von Schimmelmann, avskaffade Danmark slavhandeln år 1792 som första europeiska land – fast med en övergångstid på 10 år.
Det var dock Danmarks sista generalguvernör av Danska Västindien Peter von Scholten som definitivt avslutade slaveriet. Den 3 juli 1848 frisläppte han alla slavar på öarna. En djärv gärning – därför försökte folk avsätta honom från hans ämbete och stryka hans pension.
Fler bildtexter:
- Inkvarteringsplan på det engelska slavskeppet ”Brookes”
- Ett ”S” i hjärtat – ett makabert brännjärn för familjen Schimmelmanns slavar
